Titta gärna i referenslistorna som tar upp i stort sett all forskning som på olika sätt har relevans för metoden. De är grupperade efter typ av studie och vilken del av kroppen det handlar om.

McKenzie Institute Internationals referenslistor

 

Korta sammandrag om MDT/ McKenzie ur tidskriften Spine

Vilket vetenskapligt stöd finns för MDT (Mekanisk Diagnos och Terapi) enligt McKenzie? Artiklar som publicerats i medicinska tidskrifter kan ge svar. Urvalskriteriet för följande korta sammanfattningar är att de antagits av Spine – den mest ansedda vetenskapliga tidskriften när det gäller ryggar.
Avsikten med presentationen är att ge exempel på den dokumentation som finns på området – men också att väcka intresse för mera ingående läsning. (Sök på: Spine Journal, huvudförfattarens efternamn och studiens namn.)
Varje studie har sin styrka och sin svaghet – men att studien godkänns för publicering i Spine kan ändå betraktas som en bekräftelse på god kvalité.
/ Bengt-Arne Gustavsson
 

Systematiska översikter publicerade i Spine Journal

Chorti et al; The prognostic value of symtom responses in conservative management of spinal pain. Spine; 34:2686-2699, 2009.

22 artiklar inkluderades i översikten:

De flesta symtomsvaren vid olika behandlingar hade inget prognostiskt värde. Endast förändringar av smärtans lokalisation och intensitet (vid upprepade ryggrörelser eller annan behandling) var prediktorer för utfallet.

 

Hancock et al; Systematic review of tests to identify the disc, SIJ or facet joint as the source of low back pain. Eur Spine J; 16: 1539-1550, 2007.

Vad är smärtgeneratorn vid vanliga s.k. ospecifika ryggbesvär?
Skilda studier undersökte disken (28 st), SI- leden (8 st) och facettleden (7 st).

Det enda kliniska testet som ansågs entydigt med diskpatologi var centralisering. MR-fynd som pekade på att disken orsakade besvären var ”high intensity zone”, diskdegeneration och förändringar av kotkropparnas ändplatta. Centralisering tillsammans med nämnda MR-förändringar gav en hög LR (likelihood ratio) att disken sannolikt var smärtgeneratorn.

Specifika tester av rörlighet eller position i SI-lederna ansågs inte vara informativa. Däremot hade multipla provokationstester, med flertalet med positiva smärtsvar, hög LR d.v.s. att SI-leden sannolikt orsakade problemen.

Ingen test av facettleden ansågs vara pålitlig nog för att ge information om att den orsakade ländryggsbesvär.

 

Machado et al; The McKenzie Method for low back pain. A systematic review of the literature with a meta-analysis approach. Spine; 31: E254-E262.

Vid studier av 11 jämförande undersökningar drogs slutsatsen att det fanns viss evidens för att MDT är något mera effektiv än passiv behandling för akuta ländryggsbesvär. Men tillskottet i behandlingseffekt ansågs inte kliniskt värdefullt. Man fann vidare begränsade bevis för att MDT fungerar för kroniska ländryggar – men totalt sett ansågs inte metodens effektivitet etablerad.

(Denna litteraturöversikt har kritiserats bl.a. för att studier inkluderats där behandlingen inte var klassifikationsbaserad).

 

Studier om centralisering  (symtom flyttar sig proximalt in mot ryggraden från en mer distal/ perifer utbredning)

Donelson et al; A prospective study of centralization of lumbar and referred pain. A predictor of symptomatic discs and annular competence. Spine; May 15;22(10):1115-1122, 1997

63 kroniska ländryggspatienter genomgick en mekanisk undersökning enligt McKenzie och diskografi. Centralisering respektive periferisering var starkt associerat till diskogen smärta jämfört med om ingen ändring av symtomen kunde noteras. Av patienter som centraliserade hade 94 % en ”competent annulus wall”, medan 54 % av patienter som periferiserade hade en hel bakre diskvägg.

 

Donelson et al;Centralization phenomenon. Its usefulness in evaluating and treating referred pain. Spine; Mar;15(3):211-213,1990.

Centralisering är en pålitlig prediktor för ett gott eller utmärkt resultat av behandling. Av 87 patienter inträffade centralisering i 87 % av fallen. I centraliseringsgruppen hade alla ett ”excellent” resultat av MDT- behandlingen.

 

Laslett et al; Centalization as a predictor of provocation discography results in chronic low back pain, and the influence of disability and distress on diagnostic power. Spine; 5:370-380, 2005.

83 patienter med kronisk ryggsmärta gick igenom en mekanisk utvärdering och diskografi. Resultaten jämfördes. Förekomsten av positiv diskografi var 75 % och centralisering 32 %.

Sensiviteten att förutse diskogen smärta med centralisering var svag, men specificiteten var hög. Hos patienter som inte var invalidiserade eller svårt plågade och nedstämda, var specificiteten 100 % – alla i den gruppen av centraliserare visade sig ha hade diskpatologi på MR-bilder.

  

Skytte et al; Centralization: Its prognostic value in patients with referred symptoms and sciatica. Spine; 30:E293-E299, 2005.

60 patienter med refererade symtom och ischias klassificerades vid mekanisk u.s. som centraliserare (n=25) och icke-centraliserare (n=35). Patienterna fick en standardiserad behandling inkl. operation om man inte förbättrades.

Både kort- och långsiktigt hade centraliseringsgruppen signifikant bättre resultat. Icke-centraliserare behövde kirurgisk intervention 6 x oftare än centraliserare.

 

Werneke et al; Centralization phenomenon as a prognostic factor for chronic low back pain and disability. Spine; Apr 1;26(7):758-765,2001.

Hos 225 patienter med akut ryggsmärta mattes 24 variabler (psyko-sociala, somatiska och demografiska) vid initiala undersökningen. Med hjälp av ett antal variabler försökte man predicera patienternas tillstånd efter ett år.

Multivariat analys vid långtidsuppföljningen visade att enbart smärtmönster (centralisering eller partiell centralisering jämfört med icke-centralisering), samt bensmärta, var signifikanta prediktorer för kronisk smärta och starkt nedsatt funktionsförmåga.   

 

Werneke et al; Discriminant validity and relative precision for classifying patients with non-specific neck and back pain by anatomical pain patterns.  Spine; 28(2), 161-166,2003.

I en re-analys av data från en tidigare studie med akuta nack- och ryggpatienter jämfördes det prognostiska värdet av att klassificera då patienterna hade centraliserat vid första besöket eller vid de följande återbesöken.

Vid 1:a besöket: 130 (45 %) klassificerades som centraliserare, av dem blev 4 icke-centraliserare – medan 43 patienter blev partiella centraliserare senare.

Av 157 icke-centraliserare vid första besöket blev 60 % partiella eller totala centraliserare vid senare besök. Beräkningen av utfallet av behandlingen var säkrare efter några återbesök.

 

Williams et al; A comparison of the effects of two sitting postures on back and referred pain. Spine; Oct; 16(10):1185-1191, 1991.

210 patienter med patienter med rygg- och utstrålande smärta lottades i två grupper. Under 1-2 dygn uppmuntrades man att sitta i en lordotisk respektive kyfotisk sittställning. Portabla ryggstöd tillhandahölls.

Lordosgruppen reducerade signifikant sin rygg- och bensmärta och uppnådde centralisering oftare i jämförelse med gruppen som satt med framåtböjd rygg .?
(Resultaten är inte giltiga för patienter med spinal stenos eller spondylolisthes.)

 

Jämförande undersökningar

Brennan et al; Identifying subgroups of patients with acute/subacute “non-specific” low back pain. Spine; 31:623-631, 2006.

I en jämförande klinisk studie under 4 veckor av 123 patienter subgrupperades man till den behandling som bedömts mest lämplig vid undersökningen initialt : manipulation, stabiliseringsträning eller övningar enligt riktningspreferens. Som jämförelsegrupp fungerade patienter som randomiserats utan hänsyn till undersökningsfynd.

Det förelåg ingen skillnad i utfallet inom kontrollgruppen som man lottats till de olika behandlingarna. Däremot fanns signifikanta skillnader mellan kotroll och med försöksgrupp. En rad olika variabler, både kort- och långsiktiga, föll ut till fördel för gruppen som matchats till behandling.

Slutsats: Ospecifika ryggbesvär bör subgrupperas före val av behandling för att uppnå bättre resultat.

 

Fritz et al; Comparison of classification-based physical therapy with therapy based on clinical practice guidelines for patients with acute low back pain. Spine; 28:1363-1372, 2003.

78 patienter med akut ryggsmärta randomiserades till specifik behandling efter klassificering av sjukgymnast alternativt fick man allmänna ryggråd.        

Patienterna som klassificerats och fick en anpassad behandling var statistiskt säkerställt bättre efter 1 månad och hade mindre sjukskrivning under 1 års uppföljning än kontrollerna.

 

Fritz; Is there a subgroup of patients with low back pain likely to benefit from mechanical traction? Spine; 32:E793-E800, 2007.

64 patienter med bensmärta och tecken på nervrotskompression lottades till ”extensionsorienterad” behandling under 6 veckor med eller utan mekanisk traktion under de första 2 veckorna. Traktionsgruppen hade bättre resultat efter 2 veckor, men inte efter 6v.

En subgrupp kunde ev. identifieras med hjälp av två ursprungsvariabler där traktionsgruppen hade bättre resultat: Dels om periferisering skedde vid extentionsrörelser och dels om patienterna hade korsad SLR.

 

Larsen et al; Can passive prone extensions of the back prevent back problems? A randomized, controlled intervention trial of 314 military conscripts.  Spine; Dec 15:27(24):2747-2752, Spine 2002.

314 värnpliktiga randomiserades i två grupper. Ena gruppen fick en teorilektion baserad på McKenzies självbehandlingsböcker och diskmodellen, samt instruerades att 2 x per dag göra 15 passiva ryggextensioner med armarna.
Den andra gruppen fick inga instruktioner eller övningar.

Under 10 månaders tjänst drabbades signifikant färre (33 %) av ryggbesvär i experimentgruppen, mot 51 % bland kontrollerna. Signifikanta skillnader med samma mönster noterades också mellan grupperna beträffande behovet att söka medicinsk hjälp för ryggproblem under vpl- tiden.

 

Long et al; Does it matter which exercise? A randomized controlled trial of exercises for low back pain. Spine; Dec 1;29(23):2593-2602, 2004.

I en RCT-undersökning med 312 patienter med akuta, subakuta och kroniska ländryggsbesvär hade 230 (74 %) riktningspreferens vid en mekanisk undersökning. Dessa lottades till tre olika behandlingar: 1) övningar enligt DP (direction of preference), 2) övningar i riktning motsatt DP och 3) ”non-directional exercises”.

Bland patienterna i grupp 1) skattade sig 90 % bättre efter 2 v, medan bara 20 % var bättre i grupp 2). I den ospecifika gruppen var 40 % förbättrade.

30 % i grupp 2) och 3) avbröt behandlingen inom 2 v på grund av att man inte blev bättre eller hade försämrades. (Av etiska skäl var behandlingstiden kort.)

Signifikanta skillnader (p< 0.001) fanns till gruppens fördel som gjort övningar  enligt sin DP: rygg- och bensmärtans intensitet och lokalisation, medicinkonsumtion, funktionellt status, depression och arbetsförmåga.

Konklusion: I likhet med tidigare studier framkom att en stor subgrupp bland vanliga, ospecifika ryggbesvär kan klassificeras med en standardiserad mekanisk undersökning . Om man i behandlingen tar hänsyn riktningspreferens förbättras resultaten på ett avgörande sätt.

  

Petersen et al; The effect of McKenzie therapy as compared with that of intensive strengthening for the treatment of patients with subacute or chronic low back pain: A randomized controlled trial. Spine; Aug 15; 27(16):1702-1709, 2002.

280 patienter med subakut eller kronisk ryggsmärta delades in i två grupper och behandlades med MDT eller intensiv styrketräning. Behandlingstiden var 8 v. och uppföljning gjordes efter 2 och 8 månader.

Totalt sett förbättrades grupperna bara blygsamt. Efter 2 månader hade MDT-gruppen något bättre status. Hos en subgrupp med patienter som med god compliance var resultaten till MDT- patienterna fördel.

Vid ett- årsuppföljningen, som Petersen publicerade i Spine 2007, fanns ingen signifikant skillnad mellan grupperna avseende någon variabel.

 

Rasmussen et al; Rates of lumbar disc surgery before and after implementation of multidisciplinary nonsurgical spine clinics. Spine; 30: 2469-2473, 2005.

I regionen Norra Jylland, med 500 000 invånare, inrättades 1997 två multidisciplinära, icke-kirurgiska ryggcentra. Målgruppen var patienter med ischias sedan 1-3 månader. Verksamheten drevs enligt Indahls principer med utbildning om fear-avoidance och egenvård enligt McKenzie.

Före 1997 opererades 60-80 diskbråck  / 100.000 invånare och år, medan 2001 hade frekvensen sjunkit till 40 op/ 100.000 inv och år.

Operationsfrekvensens minskning var signifikant i regionen. I Danmark i övrigt hade diskbråckskirurgins omfattning inte förändrats. Utbildningsinsatserna och en bättre vård bedömdes vara orsaken till det minskade behovet av operationer.

 

Snook et al; The reduction of chronic nonspecific low back pain through the control of early morning flexion. A randomized controlled trial. Spine; Dec 1;23(23):2601-2607, 1998.

85 patienter med kroniska ryggbesvär randomiserades i två grupper. Försöks-gruppen fick utbildning i att undvika framåtböjningar de första morgon-timmarna. Hypotesen var att det ökade vätskeinnehållet i diskerna på morgonen gör dem mera sköra. Kontrollgruppen fick ”sham”- övningar att utföra som tidigare visats vara verkningslösa.

Efter 6 månader fanns signifikanta skillnader mellan grupperna till försöks-gruppens fördel; smärtintensitet, smärtduration, funktionellt, medicin-förbrukning. Vid samma tid gjordes en cross-over då kontrollgruppen fick samma instruktioner. Man fick då en likvärdig reduktion av besvären som tidigare experimentgruppen fått.

 

Spratt et al; Efficacy of flexion and extension treatments incorporating braces for low- back patients with retrodisplacement, spondylolisthesis, or normal sagittal translation. Spine; 18(13):1839-1849, 1993.

Den radiologiskt diagnosticerade instabiliteten ifrågasattes i undersökningen. Fynden skulle främst kunna vara en bekräftelse på ett framskridet diskproblem. Korsettering minskade inte patienternas bålrörlighet eller styrka under den en månad långa försökstiden. Extensionsövningar gav bäst smärtlindrande effekt i alla tre diagnosgrupperna. 

 

Stankovic et al; Conservative treatment of acute low-back pain. A prospective randomized trial: McKenzie method of treatment versus patient education in “mini back school”. Spine; Feb 15(2): 120-123, 1990.

100 akuta ryggpatienter randomiserades till McKenzie-behandling eller ryggskola. Utfallet var signifikant bättre i 5 av 7 variabler i McKenzie-gruppen:  smärta, funktion, sjukskrivning, återfall och framtida behov av sjukvård.

 

Stankovic et al; Conservative treatment of acute low-back pain. A 5-year follow- up study of treatment. Spine; 20(4):469-472, 1995.

Skillnaderna mellan grupperna var mycket mindre vid långtidsuppföljningen, men McKenziegruppen hade fortfarande signifikant färre återfall och sjukskrivningar.