Hej!
Jag tänkte skriva om ett enkelt utvärderingsknep som jag tycker är pålitligt i kliniken.
Om anamnesen och rörlighetsundersökningen lutar mot posteriort derangement lumbalt startar jag med 1 Flexion i stående och märker med penna på benet hur långt fingertopparna når.
Sedan låter jag patienten göra lumbala extensioner, ofta även rock´n roll mobilisering och kollar symptomatisk respons och ser om extensionen förbättras. Därefter testar jag hur flexionen i stående förändrats, jämfört med markeringen på benet.

Förbättring av symptomen lumbalt har hittills medfört samtidig mekanisk förbättring med allt från oförändrat fynd till som mest 3-4 dm. I snitt ca 5-10 cm förbättring.

Tänkte dela med mig som kliniskt tips och gärna höra om någon annan har eller får liknande erfarenheter.

Mvh Niclas Owesson, Distriktssjukgymnastiken, Alvesta Vc.
Hör gärna av dig till mig: nicklas.owesson@ltkronoberg.se